Skogsvård
Ronneby kommun äger ungefär 2 800 hektar skog. Kommunens skogsbruk är miljöcertifierat och följer en särskild strategi som antagits av kommunfullmäktige.
Hänsynsskog
Ronneby kommun äger ungefär 2800 hektar skog. Största delen kallar vi hänsynsskog och den utgör ca 2000 ha. Den består nästan uteslutande av lövskog, mest ek och bok. En stor del av hänsynsskogen ligger nära bebyggelse och har ibland en parkliknande karaktär. Skötseln syftar till att göra skogen säker och inbjudande. Den största delen hänsynsskog kalavverkas normalt aldrig. På vissa mindre områden bedrivs skogsbruk i form av luckhuggning där de större träden avverkas så att nya kan växa i luckorna. Hänsynsskogana sköts i huvudsak med inriktning mot friluftsliv som naturvård. Nästan hälften av hänsynsskogen är skyddad som reservat eller enligt avtal och i dessa skogar bär oftast Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen skötselansvaret.
Produktionsskog
Produktionsskogen utgör ca 650 ha av kommunens skogsareal. Den beskogas mest av barrträd och sköts produktionsinriktat. Det betyder i princip plantering, röjning, gallring och slutavverkning. Plantering av tall och gran från plantskolor med inriktning mot snabb tillväxt och hög kvalitet. Röjning och gallring görs för att skogen ska bli lagom tät. Om träden står för tätt blir träden smala och kan då inte sågas till bräder. Slutavverkning är den ekonomiskt mest fördelaktiga metoden för avverkning och etablering av ny skog.
De största produktionsskogarna ligger mellan Bräkne-Hoby och Sjöarp samt i Karlsnäsområdet. I produktionsskogen strävar vi efter att göra slutavverkningarna små men också mindre återkommande genom att låta skogen stå kvar längre, alltså låta skogen bli äldre och grövre före avverkningen.
I produktionsskogen har vi tvingats till större avverkningar än planerat de senaste åren pga omfattande barkborreangrepp. Trots den ökade avverkningsvolymen har den totala volymen skog ändå ökat något sett till senaste tioårsperioden. Enligt den skogliga planeringen kommer volymen skog att fortsätta öka i nästa tioårsperiod.
Stigar och leder
Kommunens ambition är att stigar och leder hålls öppna och inte används av skogsmaskiner. De flesta större stigarna och skogsvägarna är skapade genom ett aktivt skogsbruk. De är placerade där marken har sin bästa bärighet. Stigarna har hållits öppna genom återkommande avverkningar. Om skogsbruket inte längre använder stigarna krävs skötsel för att de inte ska växa igen. Samtidigt måste skogsbruket göra nya stråk på sämre och blötare marker för sina transporter. Här uppstår ett dilemma. Den bästa lösningen för alla är ofta att ändå använda de traditionella stigarna för skogstransporter.
Ristäkt
Kvarlämnat ris efter avverkningar kan ibland uppfattas som störande. Om riset ligger olämpligt för friluftslivet så försöker vi ta bort det. Om naturen själv får välja bör riset ligga kvar. Riset är till nytta för svampar och insekter och för nästa generation träd. Det ris som tas omhand används för värmeproduktion i kommunens värmeverk. Det är ett viktigt sätt att minska koldioxidutsläppen. Om riset ligger kvar i skogen släpper det ut lika mycket koldioxid som om vi eldar det. Vinsten ligger i att vi kan ersätta olja med ris som ändå förmultnar till koldioxid.
På flera platser ligger så kallade faunadepåer, det kan också vara enskilda trädstammar. Tanken med faunadepåer är att sällsynta insekter och andra organismer ska få ett bättre livsrum.
Klimatpåverkan
Den årliga tillväxten i Sveriges skogar motsvarar mer än tre gånger landets årliga utsläpp av koldioxid. Skog behöver koldioxid för att växa. En bra skogsstatus med täta växtkraftiga skogar bidrar till att dämpa pågående klimatförändringar. Störst klimateffekt uppstår om virket efter avverkning används till byggnadsmaterial eller liknande, då kommer koldioxiden att försvinna från atmosfären så länge byggnaden består.
Vi ersätter också koldioxidgenererande byggnadsmaterial som stål och betong. Även sämre alternativ som bränsle har en betydande positiv klimateffekt eftersom den minskar användningen av fossila bränslen.
Den kommunägda skogen i Ronneby kommun växer med ca 10 000 kubikmeter per år, vilket motsvarar ett upptag av ca 10 000 ton koldioxid per år. Det motsvarar ca 4 miljoner liter olja eller bensin per år.
Det är alltså inga små kolsänkor skogen bidrar med. För att binda maximalt med koldioxid bör tillväxten hållas hög. Sett ur ett klimatperspektiv är den produktiva skogen med ett aktivt skogsbruk kommunens viktigaste skog. Denna skog växer fyra gånger så snabbt och tar därmed upp fyra gånger så mycket koldioxid som hänsynsskogen per ytareal.
Produktionsskogen på ca 650 ha bär för närvarande 132 000 kubikmeter ved och växer med ca 5500 kubikmeter per år vilket motsvarar ett upptag av 5500 ton koldioxid per år.
Hänsynsskogen på ca 2000 ha bär ca 300 000 kubikmeter ved och tillväxer med ca 4000 kubikmeter per år. Tillväxten och därmed koldioxidupptaget i denna skog är i avtagande. Det beror på att denna skog närmar sig sitt jämviktsläge, lika mycket skog dör och förmultnar som tillväxer. Hänsynsskogens koldioxidupptag bidrar för närvarande till ca 4000 ton koldioxid per år.
Beräkningsgrunder:
- 1 m3 ved binder mellan 750 – 1000 kg CO2
- Förbränning av 1 m3 (1000 liter) bensin/diesel bildar ca 2400 kg CO2
Miljöcertifiering
Ronneby kommun är miljöcertifierade i FSC och PEFC via Grönt Paraplys. Länk till annan webbplats. Certifieringen görs enligt den svenska FSC®-standarden (Forest Stewardship Council®) och den svenska PEFC™ skogsstandarden (Programme for the Endorsement of Forest Certification) med licensnummer FSC C006219 och PEFC/5-22-228.
I avtalen förbinder sig kommunen bland annat att:
- Minst 5 % av den produktiva skogsmarken ska undantas från skogsbruk.
- Efter en slutavverkning ska det finnas minst tre högstubbar kvar per hektar och även död ved kvar efter avverkningen.
- Det ska finnas i genomsnitt minst tio evighetsträd, det vill säga träd som aldrig avverkas, kvar per hektar fördelat över hela ytan.
- Där förutsättningar finns ska den naturliga förekomsten av lövträd uppgå till fem procent.
- Skogsbruk ska inte bedrivas på blöt mark och nydikning ska inte utföras.
- Kant- och skyddszoner sparas vid sjöar, vattendrag och våtmarker.
- Nyckelbiotoper bevaras.