Upptäckt av källvattnet

Surbrunnen, som senare skulle bli den berömda Ronneby Hälsobrunn, upptäcktes år 1705 av en faktorismed från Ronneby. Smeden hade tidigare besökt Medevi brunn för sin svaga hälsas skull och upptäckte likheter mellan platserna.

Smeden upptäckte att jordarten vid västra åstranden söder om Ronneby liknade den i Medevi. Källvattnet på platsen påminde också till smak och utseende om det berömda Medevivattnet. Före detta brunnsläkare och amiralitetsdoktor Johan Gottschalk Tranaeus i Karlskrona konstaterade att den var en stark "surbrunn". Redan samma sommar öppnades den nya brunnen med Tranaeus som intendent.

1726 blev ett händelserikt år. Källan sinade före brunnssäsongens början. Men dåvarande intendenten och brunnsmedicus Eberhard Ferber "grävde sig ny öppning" längre söderut som sedan blev den Gamla Källan. Till samma säsong fick brunnen kunglig auktorisation. Ferber lät uppföra ett brunnshus över källan och den så kallade brunnsplanen. Han inrättade också ett apotek i Ronneby stad. Så småningom tillkom ett brunnsskänkshus som inrymde "lasarett", det vill säga ett par rum för de svagaste sjuklingarna, samlingssal och badhus. Brunnsskänken Carl Mattisson Pelican anlade gångar och planteringar på brunnsplanen.

Kartan visar Ronneby brunn anno 1772. Förutom själva brunnen och brunnshuset (A) och övriga byggnader inrymdes såväl tobaksplantage (I) som spatsergångar inom hägnaden (O).

Strax efter mitten av 1700-talet tycks ett uppsving ha ägt rum. Därefter inträdde en svacka som hängde samman med långvariga rättsprocesser om äganderätten till brunnen. 1700-talets anläggningar är idag helt borta.