Målning av Signar Bengtson föreställande en gul apelsin mot blå himmel

Världen som jag minns
Signar N Bengtson

Norra Konsthallen

27 januari - 1 april 2018

Något lite om min utställning på KulturCentrum. Jag har alltså delgivits ledningens befallning att skriva något om mina bilder, och kanske något lite om mina skulpturer. Det skulle vara kort, men bra, och helst sakna konstexperternas märkliga ord och uttryck.

 Om man ska ställa ut bilder i en stor lokal, behöver man stora bilder, annars syns dom inte. Sedan är det väldigt viktigt att färgerna tål att ses på långt håll, och att detaljerna ska kunna glädja en åskådare när man kommer nära. Sedan gäller det att hitta ett lämpligt underlag för dessa bilder. Och i mitt fall har jag valt tunn björkplywood som målas vit och putsas lagom blank. Och som inte görs större än att de får plats i min bil. Under tiden jag sågar och målar funderar jag över vilka bilder jag ska måla och det visar sig, som vanligt, vara ganska enkelt.

Jag målar blommor med utsikter mot badande damer och seglande båtar. Jodå, det hör ihop. Jag målar även hamnen i Antibes, där jag målade med Picasso och skrev med Evert Taube. Jag redovisar också ett oväder i Bengalbukten. Och till sist några porträtt av medborgare som gjort sig förtjänta. Ett slags bildberättelser alltså.
Här kan det kanske vara på sin plats att berätta om min måleriteknik, där jag sällan använder penslar, men ofta hopvikt hushållspapper, som fylls med akrylfärg och vatten. När färgen torkat fyller jag i det som fattas med akvarellpennor och blyerts. När jag känner mej nöjd, fixerar jag linjerna och ytorna. Sedan äter jag lunch på Gourmet Grön.

Skulpturerna är annorlunda. De har sin begynnelse i kyrkornas votivskepp och i de kustboendes seglande lärobåtar till sina barn. Små barn får en leksaksbåt, större barn får en tolvfotseka med segel. Och jag får en ide´om en båtskulptur.
Eller om en gädda eller två.

Arrangör för utställningen är Ronneby Konstförening i samarbete med Ronneby kommun.
www.signarbengtson.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Visning

14 mars kl. 18.00 visar Signar Bengtson sin utställning.
Välkomna!

Kartbild över kustavsnitt vid Gullholma

Land404 - Förflyttningar

Södra Konsthallen

27 januari - 1 april 2018

I utställningen Förflyttningar undersöks rörelsen mellan stad och land i både figurativ och bokstavlig form. Land404 vill utforska vad som händer när konstverk som skapats vid en vindblåst udde i Blekinges östra skärgård flyttar in i konsthallen i Ronneby.

Kan den fysiska förflyttningen och det nya sammanhanget skapa en kontakt och dialog mellan de två motstridiga platserna?
Konstverken som ligger till grund för utställningen skapades vid ett 3 veckors residensprogram på Land404’s gård under sommaren 2017. Här arbetade de 5 deltagande konstnärerna tillsammans med den befintliga platsen för att undersöka människans förhållande till naturen. Verken har sedan blivit omarbetade, vridna och transformerade för att spegla inte bara den plats de är gjorda på men också sin nya kontext i Ronneby.

Medverkande konstnärer:
Mette Hartung Kirkegaard, Louise Möller, Johan Stenbeck,
Simone Alexandra Ærsøe, Christopher Landin

Land404länk till annan webbplats

www.konstiblekinge/land404länk till annan webbplats

Virtuell bild av Jacob Taekker

Today I died - Jacob Taekker

Galleriet

27 januari - 1 april 2018

På ytan ser Today I Died ut som en typisk shoot'em up. Beväpnad med en ljuspistol förväntas besökaren/spelaren döda den avatar som materialiseras på skärmen. Det finns dock en hake eller två. Ett: karaktären är en 3D-modell av danska konstnären Jacob Taekker (född 1977), två: det digitala alter-egot dyker upp igen efter att ha blivit skjuten. En räknare på skärmen visar antalet dödsfall. Skärmen fylls snart av identiska lik. En lekfull allegori över reinkarnation? En kommentar om virtuell död? En reflektion över spelets banalitet? En hyllning av de konstgjorda kropparnas ihärdighet? Ett skämt om Super-Egots högdragna närvaro?

On the surface, Today I Died looks like your typical shoot'em up. Armed with a light gun, the visitor/player is expected to kill the avatar that materializes on the screen. However, there's a catch. Actually, two. One: the character is a 3D model of the Danish artist, Jacob Taekker (born 1977). Second, the digital alter ego keeps reappearing after he has been shot. A counter on the screen shows the number of deaths. The screen is soon filled with identical corpses. A playful allegory of reincarnation? A commentary of virtual death? A reflection on the sheer stupidity of gameplay? A celebration of the persistence of on-screen simulated cadavers? A joke on the overbearing presence of the Super-Ego ?

www.jacobtaekker.comlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

http://www.konstiblekinge.se/avsnitt/17-a-i-r-blekinge-jacob-taekker-2/länk till annan webbplats