Kurmedel och brunnsliv

Sjukgymnaster och gäster

Vattnets medicinska verkan upptäcktes redan på 1700-talet och Ronneby brunn skulle vara en plats för vård och inte bara nöjen. Hälsokurerna varade i regel 5-6 veckor och här behandlades bl.a. blodsjukdomar och led- och muskelsjukdomar.

En kur på Ronneby Brunn omfattade som regel 5-6 veckor och brunnsgästerna var till största delen välbärgade medborgare. Men även allmogen och "fridrickarna", det vill säga patienterna på brunnshotellet, fick förmånen att njuta mineralvattnets avkopplande effekt. Gästerna indelades i fyra klasser enligt strikt rangordning. Allmogen tilläts dricka brunn i tidig morgonstund innan de välbärgade brunnsgästerna anlände. Kuren inleddes med "purgation", vilket innebar att kroppen befrias från slaggämnen genom laxering. Sedan var det dags att dricka rikligt av brunnsvattnet, därefter väntade "stålbad" eller "tallbarrsbad".

Under 1700-talet upptäcktes salternas medicinska verkan. Det järnhaltiga vattnet hjälpte bland annat vid blodbristsjukdomar. Enligt gammal folktro hade vissa mineralkällor en helande verkan, man trodde att det var något övernaturligt med vattnet. Denna kraft kunde endast framkallas om man offrade till källan.

När det kom till led- och muskelsjukdomar, ansågs gyttjebad ha en effekt och den hälsokuren praktiserades redan under första hälften av 1700-talet. Gymnastik- och massagebehandling samt "kallvattenkurer" erbjöds också. Ledningen framhöll att Ronneby brunn inte skulle vara enbart en nöjes- och förlovningsbadort utan också en plats för vård av verkligt sjuka människor.

Landets mest framstående medicinska experter tjänstgjorde vid de stora hälsobrunnarna. Överläkaren, alltid en professor, ledde verksamheten. Flera underläkare ingick också i personalstyrkan. Dessutom fanns där flera privatpraktiker.

Brunnslivet präglades av ett stillsamt tempo, med promenader i parken eller vilostunder i läs- och musikrummet som främsta fritidssysselsättning. I sällskapsrummen spelades kort och en tur med hästdroska eller biljardspel var också populära nöjen. Varje lördagskväll var det dans på brunnshotellet och på sommaren anordnades midsommarfest. I juli ordnade man en basar eller soaré, där behållningen gick till behövande brunnsgäster och pensionerade baderskor.