Kort plasthistoria
I jämförelse med andra material som trä, metall och glas, är plast ett relativt sett ungt material som fick sitt genombrott i mitten av 1900-talet.
Horn och bärnsten var troligen de tidigaste plasterna.
1530
Den första tekniska plasten uppfanns redan på 1530-talet och gjordes av ost! Syftet var att ersätta djurhorn vid olika typer av intarsia, dvs inläggningsarbeten.
1860-talet
Parkesin var den första plasten med praktisk användning. Parkesin tillverkades av ricinolja, kamfer och färgämnen. Tanken var ett ersätta både gummi och elfenben med parkesin. Parkesin skulle idag kallas för en biobaserad plast.
Slutet av 1800-talet
Celluloid, en halvsyntetisk plast, uppfanns och användes till dockor, lösgommar, knivhandtag m m. Celluloid har en stor nackdel i och med att den är extremt brandfarlig. Celluloid är en delvis biobaserad plast, eftersom den gjordes av cellulosa från bomull.
1908
Bakelit var den första helt syntetiska plasten. Bakelit tillverkades av fenol och formaldehyd blandat med trämjöl och tålde el, värme och kemikalier.
1920-talet
Plastindustrin började växa fram.
1940-talet
Många nya plaster, t ex vinyl, akryl och styren togs fram genom att tillsätta olika medel till plasten. Man började använde råolja och naturgas istället för kol och cellulosa som råvaror. Plaster blev billigare att tillverka.
Andra världskriget
Plast användes som ersättning för militära ändamål, när det blev brist på metall och gummi.
Efterkrigstiden
Plasten blev en symbol för det nya konsumtionssamhället.
1960-70
Plastindustrin går framåt och plast blir en förbrukningsvara. Engångsartiklar som muggar och bestick hamnar på soptippen. Plast får ett dåligt rykte och blev en symbol för miljöförstöring.
1980-90
Plaståtervinning blir en industri genom ökad miljömedvetenhet.
2000-talet
Plast är en del av vår vardag. Utvecklingen har lett fram till nya plaster med unika egenskaper som passar både till innovativa högteknologiska produkter och vardagsvaror. Det finns ca 700 olika typer av plaster, som kan delas in i arton olika polymerfamiljer.
Källor: www.ne.se, www.tekniskamuseet.se
och www.plastkemiforetagen.se