Mål 10 Minskad ojämlikhet

Målsättningen med mål 10 är att minska ojämlikheter mellan olika grupper i befolkningen, mellan samhällen och mellan länder. Trots framgångsrik fattigdomsbekämpning lever fortfarande många i världen i fattigdom. På vissa ställen ser vi även att ojämlikheter relaterade till kön, ålder, etnicitet, ekonomiska förutsättningar och social status ökar. Ojämlikhet skapar grogrund för konflikter, sjukdomar och miljöförstöring. För att samhällen ska kunna utvecklas rättvist och hållbart krävs en jämnare fördelning av makt och resurser. Sverige kan bidra såväl nationellt genom utvecklingspolitiken som lokalt genom olika internationella partnerskap.

Ett av de mest jämlika länderna i världen är Sverige. Samtidigt är det dock också det OECD-land där den ekonomiska ojämlikheten ökar allra mest. Ökande inkomstskillnader, bostads- och arbetsmarknadssegregation är två utmaningar. Att exempelvis hälsan är ojämlikt fördelad över befolkningen hänger till stor del samman med människors socioekonomiska förhållanden och sociala position. Den återstående medellivslängden vid trettio års ålder är nästan sex år kortare bland både kvinnor och män med kort utbildning jämfört med kvinnor och män med lång utbildning. Det finns även ojämlikheter mellan grupper gällande faktorer som utbildning, boende och tillgång till arbete.

Kommunen har genom sitt ansvar för skola, omsorg och socialt stöd goda möjligheter att motverka ojämlikhet mellan olika individer och grupper av både barn och vuxna. Fullföljande av grundläggande utbildning är en av flera viktiga faktorer för minskad ojämlikhet. Regionerna kan också inom bland annat vården och kollektivtrafiken motverka ojämlikheter vad gäller hälsa och transportmöjligheter. Det kommunala utjämningssystemet är tänkt att ge likvärdiga förutsättningar för välfärd oavsett var i landet vi befinner oss. Trots detta finns det utmaningar i att erbjuda en likvärdig offentlig service i kommunerna och regionerna på grund av varierande befolkningssammansättning och andra förutsättningar. Bostads- och samhällsplanering samt kultur och fritidsaktiviteter är andra viktiga områden i arbetet för att motverka ojämlikhet.

Inkomstskillnader

Sett till ekonomisk jämlikhet har hushållens disponibla inkomster i Sverige ökat under många år. Samtidigt har de ekonomiska skillnaderna och klyftorna mellan olika grupper i samhället ökat. Även klyftorna mellan olika geografiska delar av landet har växt under lång tid. Den ökande inkomstspridningen under de senaste 20 åren beror på att tillväxttakten har skiljt sig åt för olika inkomstgrupper. De 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst har tillväxttakten sedan länge varit lägre än både medelvärdet och medianen för hela befolkningen, medan tillväxttakten för de 40 procent med högst inkomst har legat över genomsnittet.

Den sammanräknade förvärvsinkomsten för befolkningen (20-64 år) i Ronneby har över tid varit lägre än snittet för riket och övriga kommuner i Blekinge. Förvärvsinkomsten i Ronneby ökar med avtagande takt i jämförelse med rikssnittet och Blekinges övriga kommuner.

Ginikoefficienten används framförallt för att jämföra olika länders inkomstfördelning med varandra. Ginikoefficienten har ett värde mellan noll (0) och hundra procent (1). 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (det vill säga total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet. Sverige hade 2017 en ginikoefficient på 0,28. I internationell jämförelse är det en relativt låg inkomstspridning.

När kommuner i Sverige jämförs med varandra enligt ginikoefficienten har Ronneby (0,390) ett något lägre värde än rikssnittet (0,407). Trots detta tillhör Ronneby en av de 25 procent kommuner som har de högsta ginikoefficienterna. Detta innebär att Ronneby har en hög ojämlik inkomstfördelning i jämförelse med övriga kommuner i Sverige.

Lämnat etableringsuppdraget och börjat arbeta eller studera

Etableringsuppdraget omfattar nyanlända flyktingar i arbetsför ålder (20-64 år) samt nyanlända i åldern 18-19 år utan föräldrar i Sverige. Uppdraget omfattar aktiviteter under högst 24 månader där Svenska för invandrare (sfi), samhällsorientering och arbetsförberedande aktiviteter utgör olika delar. Arbetsförmedlingen är ansvariga för etableringsuppdraget.

Andelen personer som lämnade etableringsuppdraget i Ronneby för arbete eller studier ökade något från 37 procent 2017 till 39 procent 2018. För riket skedde en västligt större ökning under samma period från 36 till 45 procent. Ökningen i Ronneby skedde endast bland männen. Skillnaden mellan könen har ökat sedan 2016 och är nu 23 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män i denna omfattning finns även för riket i helhet. Uppdelat på arbete och studier ses generellt stora skillnader mellan kvinnor och män. En väsentligt större andel av männen (42 procent) jämfört med kvinnorna (12 procent) började arbeta och en större andel kvinnor (12 procent) jämfört med män (6 procent) började studera.

Brukarbedömning daglig verksamhet LSS

Andelen personer i daglig verksamhet LSS som upplever att de får bestämma om saker som är viktiga för dem ökade från 69 procent 2017 till 83 procent 2018. Resultatet för kvinnor står för den största ökningen från 64 till 83 procent. Ingen skillnad ses 2018 mellan kvinnor och män. Resultatet bygger på SKL:s undersökning om brukares uppfattning av kvalitet inom verksamheter för personer med funktionsnedsättning. Underökningen är ingen totalundersökning varför resultatet för en kommun kan vara baserat på ett mindre antal brukares svar. Undersökningen har genomförts med ett webbaserat verktyg för enkäter, anpassat till personer med funktionsnedsättning.

Kommunfullmäktige

Ett av delmålen under mål 10 är att verka för alla människor oavsett ålder, kön, ursprung eller ekonomisk eller annan ställning blir inkluderade i det social, ekonomiska och politisk livet. I figur 41 redovisas fördelningen av mandat under de tre senaste mandatperioderna i kommunfullmäktige i Ronneby. Till mandatperioden 2018 har andelen ledamöter i den yngsta åldersgrupperna samt andelen kvinnor minskat.