Mjölnarmäster Massmans gård
Möllebackagården ligger i Bergslagen, den enda del av Ronneby som klarade sig i den förödande brand som 1864 lade hela den övriga staden i aska.
Boningshusets äldsta del byggdes omkring 1760 av mjölnaren Friedrich Massman och har sedan varit bostad åt olika kvarnägare. År 1800 tillbyggdes det större, högre huset och i försäkringsbrev från 1805 ser vi att dåvarande ägaren även bedrev jordbruk och att det på tomten fanns en ladugård med plats för 20 kor.
Längre fram på 1800-talet blev det förbjudet att hålla kreatur i staden och flera av gårdens byggnader revs tills endast boningshusen och kvarnen återstod.
År 1877 köpte Kockums Emaljerverk husen och kvarnrörelsen, som drevs fram till 1925.
Idag utövar Ronneby Hembygdsförening sin verksamhet i Möllebackagården som numera ägs av kommunen. Gården fungerar som kulturhus och är öppen för allmänheten sommartid men finns också tillgänglig övriga tider på året efter föranmälan hos hembygdsföreningen.
Bergslagen
Möllebackagården ligger på det gamla stadsberget i Bergslagen inte långt från Heliga Kors Kyrka. Eftersom området klarade sig från eldens lågor 1864 så har stadsdelen kommit att behålla sin medeltida stadsplan med sina smala gator och trånga vattugränder ner mot ån. Nästan alla husen i Bergslagen är av trä och kan dateras till 1700-talet.
Friedrich Massman
Vid den strida energirika forsen har det funnits kvarnrörelser sedan medeltiden, och under 1600- och 1700-talen fanns två kvarnar på platsen. Kvarnbyggnaden som nu finns kvar kallas Massmanska kvarnen.
Namnet är kopplat till Friedrich Massman, som i mitten av 1700-talet, genom giftermål blev ägare till den övre kvarnen och sedan, genom köp, också tillskansade sig den nedre kvarnen. Massman byggde ihop dem och skapade en stor kvarnrörelse i staden. Han lät uppföra en mangårdsbyggnad – Möllebackagården, men köpte även upp andra fastigheter intill ån. Friedrich Massman drev omfattande verksamheter och kom att bli en av Ronnebys större jord- och egendomsinnehavare.
Möllebackagården
Den äldre lägre byggnaden uppfördes omkring 1760 och år 1800 byggdes det större huset. Trots de olika exteriörerna fungerade byggnaderna från början som en enhet med invändig genomgång och gemensamt kök, så som de alltjämt är bevarade.
På 1880-talet delades boningshuset upp i mindre lägenheter avsedda som bostäder för anställda vid Kockums Emaljerverk.
Ronneby Stad inköpte fastigheten 1966 och under 1968-69 gjordes en omfattande restaurering av Möllebackagården.
Interiörer
Väggmålningar från 1771
Träväggarna i “Stugan“ – rummet på första våningen i husets äldsta del – är täckta med väggmålningar i olika landskapsmotiv som med varsam hand har restaurerats av
konstnären Ture Wahlström, Karlshamn.
Gröna rummet
I “Gröna rummet” är väggarna klädda med en tapet i gråvitt mönster mot grön botten. Det är ett nytryck gjort av AB Duro Hagaström efter den ursprungliga tapeten från 1810-talet signerad CA Werner i Karls-hamn. Mönstret är känt från flera andra ställen både i Sverige och Finland och var mycket populärt på sin tid.
Rosa rummet
Det som utmärker Möllebackagårdens “Rosa rum“ på andra våningen är den läckra färgsättningen och de vackra, naivt målade figurscenerna över de tre dörrarna.
Köket
Det lilla köket på andra våningen tillkom på 1870-talet, men är nu inrett på ett sätt som var typiskt för ett kök från omkring sekelskiftet. Förutom stekjärn, kaffepanna och kastruller, finns också en sockertång och den oumbärliga kaffekvarnen. Eftersom köket även användes som sovplats står här också en utdragssoffa och en kommod.
Blekingsk ryggåsstuga
Inne på Möllebackagårdens gård finns en ryggåsstuga med torvtak, skänkt av Jenny Samuelsson från Kuggeboda. Den här typen av stuga fanns förr i tusental i Blekinge och var vanlig bostad för bl a dagsverkstorpare och båtsmän.
Lågt till tak, men trivsamt
Stugan är vackert inredd med tids-typiska möbler och i taket finns hängkläden i de typiska blekingefärgerna blått och rosa. Förutom den öppna spisen i köket finns det i stugan också en sättugn. Till höger bakom draperier, en sovplats.
Text sammanställd av Jan Jönsson, Ronneby Hembygdsförening 2006